RUN DMC-t-shirten

Jag är old school.
Jo, på riktigt. Jag vet att det inte syns, men jag var verkligen nere med gatan när det begav sig.
Jag lyssnade på alla dom där hippa katterna: LL Cool J, NWA, Public Enemy etc.

Men, och detta är ett viktigt men: det var inte hippt att vara hiphopare där och då.
I min förort så var det bara töntar som lyssnade på sådant.

Där och då var det Bros som gällde.
Bros? Frågar sig den vetgirige.
Japp, det sena 80-talets största hitmaskiner.
Tvillingbröderna Matt och Luke Gross var ungefär så coola som man kunde bli.
I dag är det tack och lov ingen som minns dom.

Nåväl.
När jag var liten så var Def Jam det viktigaste hiphop-skivbolaget. Ett av deras flaggskepp var RUN DMC.

RUN DMC hade Kangol-hattar, Adidasskor utan snören och träningsoveraller. Plus gigantiska guldkedjor förstås.

Dom hade en superhit med låten ”Walk this way” tillsammans med rockbandet Aerosmith.

Man kan säga att det samarbetet blev en slags förtrupp till den vidriga 90-tals genren ”Nu metal” som gjordes populär genom band som Papa Roach och Limp Bizkit (…)

Men RUN DMC var alltså hippt bland oss nördar på 80-talet.
Vi tyckte att dom var coola på riktigt.

Sedan gick åren och RUN DMC föll i samma musikaliska glömska som Bros.

Det hjälpte inte ens att Jam Master-Jay, gruppens DJ, sköts ihjäl 2002. Gruppen förblev ändå hjälplöst ute.

……

När jag var i New York så såg jag en man komma gående i en RUN DMC-t-shirt. ”Coolt” tänkte jag och färdades tillbaka till minnet av mina barndoms LP-skivor och mixband.
Någon dag senare hittade jag en hipp t-shirtbutik i New York. Där sålde dom RUN DMC-t-shirts.

Jag köpte ingen själv, mest för att jag var snål, men även för att jag ärligt talat inte kan lyssna på RUN DMC idag. Det var kanske kul att lyssna på 1988, men nu, nej jag är ledsen, men den musiken har verkligen inte åldrats med värdighet.

Dom följande dagarna i New York såg jag fler personer med RUN DMC tryckt över bröstet. Barn gick omkring med det där trycket, gamla gubbar och kärringar likaså!

Sista dagen i New York fick jag svaret på hur detta var möjligt: dessa t-shirtar såldes inte bara i hippa butiker visade det sig, utan även på JC Penney (en amerikansk motsvarighet till H&M).

När jag sedan kom hem till Stockholm så dröjde det inte länge innan jag såg T-shirten igen.
En tjej i tolvårsåldern gick omkring med den.

En tolvåring? Hon hade naturligtvis ingen relation till RUN DMC. Visste troligtvis inte ens vilka dom var.

RUN DMC hade helt enkelt tappat sin betydelse.
Deras namn hade förminskats till ett ”tufft” t-shirttryck.
Det kunde lika gärna kunnat stått ”MC Tim” eller ”3rd Bass” (för att referera till två andra bortglömda 80-tals ikoner).

MC Tim, Sveriges första hiphopare. Släppte singeln ”Jag är def”. I en intervju på något ungdomsprogram fick Tim frågan hur länge han skulle hålla på, varpå han svarade ”Jag ska hålla på tills jag slutar”.